Un chateau en Espagne

Egentligen var varken mamma eller pappa svenskar. Mamma kom från Ryssland och pappa från Finland. Under NEP (nya ekonomiska politiken) flydde mamma från sitt hemland till Italien där hennes far bosatt sig med sin älskarinna. I Italien träffade hon pappa vars far var Finlands charge d´affaires i Rom. Det visade sig att de hade mycket gemensamt och de förlovade sig. Efter en tid reste de till Finland där pappa avslutade sina studier. I Italien hade han under en tid arbetat som översättare på veckotidningen Echi e Commenti och fortsatte att skriva för olika tidningar när de bosatt sig i Helsingfors. Det var också där de gifte sig och fick sitt första barn.

I mitten av 1930-talet fick pappa anställning på Nya Dagligt Allehanda i Stockholm där de hyrde en lägenhet. När mamma förlöstes på BB 1939 fick hon höra på radion att man bombat Helsingfors. Skräckslagen bad hon pappa söka efter en annan bostad långt bort från den svenska huvudstaden. Efter en del efterforskningar hamnade de i Dalarna. Vid det laget hade pappa redan gett ut några böcker, som tyvärr inte lett till någon påtaglig förbättring av deras ekonomi efter att han slutat på tidningen. Situationen var långt ifrån lysande när de fick veta att han vunnit Nordiska Rådets pris för bästa samtidsroman. Äntligen kunde de betala sina skulder.

Vid en cykeltur till en av fäbodarna i närheten tog de en promenad uppför den branta Himmelsbacken. Väl där högst uppe i Finnlindo blev de stående framför den storslagna utsikten. När de vände sig om fick de syn på en liten stuga halvt gömd bland sly och ogräs. Pappa drog mamma intill sig. Un chateau en Espagne, sa han till hälften på skoj och på allvar. Ja, svarade hon och log mot honom.

De hade äntligen hittat drömslottet de så länge fantiserat om.