KARAVANSERAJ

I sin självbiografi Natten är en näktergal skriver pappa i ett av de sista kapitlen om hur han skickades som Finlands Charge d´affaires till Kiev för att förhandla om ett handelsutbyte mellan Ukraina och Finland. Det ena landet är i stort behov av spannmål och socker medan det andra landet är i behov av cellulosa produkter. Pappa är tretton år när farmor i november lämnar det revolutionära Berlin där den tyske kejsaren just abdikerat. Efter en vådlig färd bl. annat i ett transporttåg för ryska krigsfångar som för dem till Brest -Litovsk och vidare med ett annat tåg till Goloby, gränsstation till Ukraina, där de efter att ha vistats en vecka på tåget får fortsätta till Kiev dit de kommer mitt i natten.

Kapitlen Folkvandringsnatt, Karavanseraj och Levaschovskaja N:0 12 är min favorit i den första delen av hans självbiografi. Hans skildring av de olika folkslagen, villervallan på gatorna, deras vistelse på hotell François och hans mystiska besök hos ett par i ett av rummen, dit han förs av en okänd liten flicka. Och så förstås den mäktiga Dnjepr som på andra sidan gränsar till den oändliga steppen.

Det får mig att tänka på gårdagens nyheter. Bilden på svenska försvaret som färjade en amfibietanks över Ljusnan. En övning inför framtida hot om sprängda broar såsom förekommit i det nuvarande kriget i Ukraina.

Den 19 december 1918 gjorde befrielsearmén sitt högtidliga intåg i Kiev. Gatorna var fulla med folk. Från många ställen fladdrade den blågula flaggan, ett arv och ett minne av Mazeppa och hans förbund med Karl XXIs Sverige.

Farfar ser äntligen sin dröm förverkligas: det fria Ukraina.

Fyrtio dagar senare, den 28 januarti 1919, står han tillsammans med en skock förvirrade människor på stationen i Kiev. Familjen är på flykt. Bolsjevikerna har intagit staden, det är slut på den kortfristiga freden.

Pappa är borta sen många år men intensiteten i de här sista kapitlen i Natten är en Näktergal lever kvar i mig och befäster mig i tron att människans strävan efter makt och rikedom är en kronisk sjukdom som inte går att bota.