STRATEGIER

Godtroget har jag tagit väderlekstjänstens prognoser ad notam. Redan igår kväll förberedde jag trädgården för det livgivande regnet och den stärkande åskan. Men icke … inte ens idag när jag slet med sådd av blommor i långa rabatten där jag ska kunna plocka prunkande buketter i sommar. Klart! sa jag till mig själv och såg förväntansfullt på den allt mulnare himlen. Bra idé att åka in till stan och handla nu när jag jobbat så hårt och regnet låg på lur.

Och det kom mycket riktigt när vi just handlat klart. Några droppar och blåst som fick paraplyet att vända sig ut och in. Sen var det stopp! Nu har himlen återfått sin soldisiga färg och blåsten som tagit i får jorden att torka ut ännu mer.

Vilket under är det inte att naturen mot alla odds överlever! Rötter söker sig ner i myllan efter fukt, växter vilka tycks döda rätar på sig inför minsta regndroppe, frön sår sig självsvåldigt mellan skrevor där de är skyddade för hettan.

På samma sätt som vi! Vi överlever trots hopplösa omständigheter. Människor lär sig äta det som vi tidigare utan misskund ratat, lär sig snåla på vatten för att det ska räcka så länge som möjligt. Små eldar skyddar oss från att frysa ihjäl. Hungriga, frusna och plågade söker våra rötter efter de skrymslen där de kan finna skydd.

Vi går hand i hand med alla detta myllrande levandet runt omkring oss, men i samma stund som våra förutsättningar ändras till det bättre börjar vi glömma tidigare umbäranden. Lika flexibla som jordens övriga arter, lika anpassningsbara och fatalistiska bara med en skillnad, förmågan att kommunicera människor emellan oavsett vilken färg vår hud bär och från vilka länder vi kommer. Detta borde … borde ge oss möjlighet att lösa våra problem på ett konstruktivt sätt. I annat fall tvingas vi falla tillbaks till vår biologis överlevnadsinstinkt vilket inte ger oss några andra val än att genomlida dagen.