REQUIEM.

Augusti 1999

.

I dagrummet var det bara vi

Gardinerna hängde rakt ner

En och en rörde vi oss förbi varandra

Jag öppnade dörren försiktigt

Elisabeth var redan där

Båda hette Elisabeth

Fast Barbro använde inte det namnet

Det förblev Barbro under alla år

Elisabeth däremot kallades Elisabeth

Och jag förblev Bibbi. Ibland Helen

Min syster satt på andra sidan

Vi löste korsord

Och väntade

Medan droppet föll

Och föll

Talade yngste bror om

Hur mycket ris

Som behövdes

Medan han förberedde

Festmåltiden inför sitt 60 års kalas.

Läkaren övertygade oss

Inget vatten

Det fördröjde processen

Men hon sa inget om den skonade

Den sjuke

Vi tittade hjälplöst på varandra

Hur skulle vi göra

Läkaren suckade lättat

När vi gav vårt godkännande

Medan timmarna föll

Väntade vi

Med våra korsord vilande i knät

Och en tung andhämtning

Fyllde rummet

För att sedan tystna

Natten till den 8 augusti

Var ljummen

Och mörk

Gryningen var långt borta.

OBS, Jag har tagit bort originaltexten eftersom eftersom layouten blev fel på mobilen. Beklagar, såg inte detta innan jag publicerade sidan.