O M T I D O C H R I T E R.

Kan det verkligen vara så att tiden går fortare? Jag har något dunkelt minne av att ha hört att det verkligen förhåller sig så, även om förändringen än så marginell att vi inte tänker på det annat än när vi återkalla något som tidigare hänt. För jag är väl inte ensam om att försöka erinra mig vilket år det var, eller månad för att inte tala om dag. När minnet klarnar förfaller det omöjligt att den aktuella händelsen hände för femton år sedan, och inte häromåret vilket jag trott.

Vad säger det oss? Att tiden är relativ och är beroende av många olika faktorer. Sådant som ett specifikt välmående, eller motvilja mot det som hänt. Särskilt påtaglig blir vår uppfattning om tid när vi en dag inser att barnbarnen som nyss var små vuxit upp och blivit självständiga varelser. Hur kunde tiden bara ta ett skutt utan att vi märkt det.

Bara för några år sedan … var barnbarnen helt upptagna av firandet av Halloween. Matbordet skulle bestå av de vidunderligaste rätter med grinande tänder, blod rinnande i form av ketchup, spagettin var svart och blodsprängda ögon simmade omkring i såsen. Alltsamman förbereddes noga, innan ansikten vitmålades med djupa skuggor under ögonen. Det var bara klimatet som hindrade oss från att hålla picknick på kyrkogården.

Halloween har sitt ursprung i förkristen tid när den firades till den Keltiske döds guden Samhais ära. För Kelterna var den trettioförsta oktober sommarens sista dag och deras nyår då naturen gick till vila och kreaturen skulle hämtas hem från betesmarkerna.                                                                                                                         Druiderna (prästerna) trodde att onda väsen var i farten under Alla helgons Natten och beordrade folk att släcka sina eldar och tända dem igen under riter Druiderna skapat. Senare tillkom seden att gröpa ur kålrötter och tända en eld   i dem, som skulle lysa hela natten.

Halloween har sitt ursprung i Irland och Skottland och fördes till Nordamerika när människor emigrerade dit undan svälten i hemlandet. Vårt Halloweenfirande i Sverige lanserades under 1990 talet genom den svenska detaljhandeln och omsätter idag ca. en milliard om året.

Våra äldsta barnbarns förtjusning i Halloweenfirandet handlar kanske idag inte om hemska måltider och spökklädsel men kanske mer som en möjlighet till ledighet och allmänt firande. I kyrkan kvarstår reminiscenser från den förkristna tiden, men också Luthers sammanslagning av alla de helgon som hade sina givna dagar under kyrkoåret i den katolska och grekisk ortodoxa kyrkan. Det sistnämnda minns jag genom mammas kalender där helgonen fanns i mångfald och till vilka mamma bad under sina andaktsstunder.

Mammas helgon var städse närvarande, särskilt den ”lilla gumman” som fått en av mina bröder att välja kärleken framför den jordenruntsegling han planerat tillsammans med en god vän. Den resan hade enligt mamma säkert slutat i en katastrof men genom den Lilla gummans ingripande mötte han i stället en kvinna på sin väg och förblev på fastlandet, långt från havens alla faror.

Fortfarande händer det att jag hittar småsaker som mina barn glömt kvar hemma. Ibland väcker det hågkomstens melankoliska tankar om tidens gång, förutom en kväll då jag hittade en tandkrämstub i badrummet. Jag klämde ur en klick på min tandborste och gned tänderna med tandkrämen med den illasmakande krämen. Misstänksamt granskade jag tuben och upptäckte att tuben innehöll någon slags kräm lämpad för förhårdnar på fötterna. Den kvarglömda fotvårdskrämen förpassades till soporna och jag spottade och sköljde munnen länge efteråt med en vag känsla av att jag riskerat att tappa garnityret och skulle tvingas tugga med gommen som den gamla gumma jag är.