MITT KUNGARIKE

Min barndoms trädgård var egentligen inte min utan Bästisen. Det var där vi låg gömda bakom trädgårdshäcken och ropade ”jävla skitkärring” åt oskyldiga tanter som gick förbi på gatan utanför. Det var också där vi jagade Gud under vinbärsbuskarna. Vi skulle fånga honom i en glasburk med lock, vad vi sen skulle göra med honom hade vi ingen aning om. Det var också i Bästisens stora körsbärsträd vi satt uppflugna och åt körsbär så saften rann nerför hakan. Och det var om den trädgården Bästisen skrev en lång rimmad dikt som jag så gärna velat haft kvar, men den försvann som så mycket annat.

Min ungdoms trädgård var den mamma skapade i Lövberget med hjälp av min äldste bror Robert. Det var en nektarfylld lustgård med rosor, klematisar, fingerborgsblommor, rododendron, riddarsporrar aklejor och sommarblommor i rabatterna framför huset. Där fanns min rabatt och min systers och den röda rabatten och stigarna under alla lummiga träd och den trädgården bar jag med mig under många år.

Och sen finns min ålders trädgård. Den var aldrig tänkt att bli - för som så många barn till ambitiösa föräldrar hade jag bestämt mig för att inte höra till dem som låg med näsan i backen utan att se eller uppleva någonting annat än jord, ogräs och pyttesmå plantor som behövde särskild omvårdnad. Men allt gick om intet en höstdag när första frosten redan bitit och mamma dök upp med en mängd skott och plantor med åtföljande papper där hon skrivit ner var de trivdes, hur de skulle skötas om de var fler eller tvååriga och så förstås namnen på latin och på svenska. Och därvid blev det för jag var inte stark nog att stå emot kravet att sätta ner dem i jorden. Någonstans långt ur det förflutna bröt generna igenom trotsets barriär och på så vis blev jag arvinge till en mängd botaniska under.

Idag strövar jag omkring bland mina växter och kallar tyst för mig själv den begränsade yta på vilken jag hör hemma för Mon royaume, mitt kungarike. Väl vetande att den en dag, då jag faller ur tiden, den också går sitt beseglade öde till mötes. Men till dess odlar jag den för mitt eget nöjes skull.