KL U V E N I D E N T I T E T.

Idag firas Finlands nationaldag. Konstigt nog har jag aldrig tänkt mig Finland som en del av min nationalitet trots att frågan om det finska arvet ständigt figurerade hemma under min barndom. Kanske berodde det på att nästan alla i pappas släkt bodde i Finland. I Sverige fanns moster Valeria och morbror Ilja och mormor på Holländaregatan 8b och de gånger vi var dit, eller de kom till oss, så talade de ryska sinsemellan.                                                                        

Pappas uppväxt hade varit delad mellan Italien och Finland. I Italien hade han gått i skolan och tagit studenten, tidvis kände han sig nog mer som italienare än som finlandssvensk. Ändå var han påtagligt stolt över porträttet på den vackra Hedenbergskan, målad av Pilo, som hänger på nationalmuseet i Stockholm, eller över herrgården Meldola, som pappa beskriver i sin bok NATTEN ÄR EN NÄKTERGAL, som ett fyrkantigt omålat tvåvåningshus vilket hans morfar ritat själv men där han glömt trappan till övervåningen. Från och med arvets ankomst till vår tämligen skamfilade femrumsvåning, som tidigare nöjt sig med allmogemöbler och några saker pappa och mamma köpt efter att de gift sig, förändrades inte bara våningen utan hela våra återstående år i det Gräsliga Gräset som pappa kallade staden vid Mälaren.

Efter att vår kusin hälsat på oss i Possillipo och tillbringat en sommar i Lövberget hälsade jag på hos henne och kusinmamman i Helsingfors. Det var första och enda gången jag kom i närmare kontakt med min flinlandsvenska släkt. Jag hade egentligen aldrig varit ute och rest ensam tidigare och det var med en viss bävan jag gick över landgången till finlandsbåten. I Helsingfors bodde jag hos min kusin vars mamma ordnat en underlig sovplats åt mig av några brädor som bildade en slags säng upphängd i rep under taket. På så vis fick också jag plats i den redan fullproppade enrummaren där böcker och diverse småföremål samsades med ett litet matbord på den trånga golvytan. Kusinmamman var snäll och vänlig men också besvärande pjoskig och ville min kusin och jag tala mer privat fick vi ge oss ut på strövtåg i staden. Hon var också uppfylld av släktens historia och delade mer än gärna med sig, jag å min sida var inte särskilt intresserad och mängden kvinnliga och manliga släktingar fick det snart att gå runt i huvudet.

Under en tid fick vi låna en sommarstuga vid havet där dagarna gick åt till bad och svampplockning. Där lärde jag mig att plocka Hirschmans champinjon, som kusinmamman stuvade i en sås gjord på mjölk och mjöl. Det förväntades att jag skulle hälsa på alla jag var närmast släkt med så vid ett tillfälle var jag bjuden på lunch till min farbror. Där satt hans barn, fru och han själv, som alltid korrekt klädd med en röd nejlika i knapphålet och en liten klocka som han klämtade med när han ville kalla på hembiträdet. Och det var där i den ståndsmässiga våningen farbror tog mig med runt och visade mig porträtten på olika släktingar. Vid farmors porträtt stannade han, såg från det till mig och påpekade hur lik henne jag var. Det fyllde mig inte med någon förtjusning eftersom jag hört mamma vid upprepade tillfällen säga att farmor var galen.

Tillsammans med kusinen bodde jag några dagar hos hennes morfar. Han var pensionerad provensialläkare med passion för bryggning av äppelvin från den stora trädgården. Dessa viner envisades han att vi skulle avsmaka men med min ringa erfarenhet av vin kunde jag inte avge något omdöme annat än att det smakade gott. Den sist veckan bodde jag på en skärgårdsö hos några släktingar. Från deras vardagsrumsfönster kunde vi se en passagerarbåt torna upp sig när den försiktigt navigerade genom det trånga sundet mellan oss och ön mittemot.

När jag till slut steg på båten för att resa hem, kände jag mig så pass blasé att jag vågade mig på att köpa en flaska konjak åt pappa. Flaskan placerade jag högst upp i väskan och skulle just promenera förbi tulltjänstemännen vid ankomsten till Stockholm när jag anmodades att öppna väskan och visa vad som dolde sig däri. Så flög den spriten sin kosa och jag blev i stället skyldig ett smärre bötesbelopp.

Nu är många av dem jag hälsade på borta. Och det Finland som idag firar sin nationaldag är förändrat. Av den heroiska kampen för självständighet är landet nu en del av det övriga Europa och kommer i händelse av krig att försvaras av Nato. Och bortanför gränsen mot Ryssland kommer mammas släkt att höra till fiendesidan.