I DENNA LJUVA ...

Visst är det märkligt vilka fatalister vi är. De flesta av oss säger sig värna om miljön, men från tanke till handling är det långt. Övertygad om att jag behöver än det ena än det andra är mitt hem relativt fullt med elektriska prylar. Låt mig för sanningshaltens skulle räkna upp dem: tvättmaskin, diskmaskin, dammsugare, golvtorkare ( ett stort ganska svårhanterlig schabrak), lökhackare, assistent, köksmaskin ( typ mindre ) kaffekvarn också en liten variant, symaskin, batteridriven gräsklippare (batterierna laddas med el) batteridriven gräsröjare, häcksax ...

Och så bilen. Glömt något jag skulle handlat? Ingen fara, det tar bara tio minuter till stan inklusive parkering. Kanske en liten sight seeing i trakten, skönt avbrott. Men VA FASIKEN måste man avstå från ALLTING???

Tyvärr verkar det så enligt vad vår planet signalerar. Inte bara vi svettas av ångest, också klotet självt darrar i sina grundvalar. Våra äppelträd blommar i en sky av vitt och rosa, men var är insekterna som ska pollinera dem? Vågar man satsa på egenodlade grönsaker, tänk om det bara öser ner som förra sommaren när vädret slog om från vackert till hällande regn den 18 juni. Eller om det blir värmebölja och vattningsförbud!

Okej, men vad återstår om det fortsätter så här. Och vem drabbas. ALLA! Oberoende om du hör till överklassen som inte längre kan använda swimmingpoolen och annat elektriskt drivet, inte ens luftkonditioneringen! Tänk er bara. Indien som nu har temperaturer vilka uppgår till 46 grader. Om vi skulle få det lika varmt. Fast vi har ju jordkällaren, där kanske vi kan svalka oss.

Sanningen är obekväm. Och jag drar mig till minnes Lövberget på den gamla goda tiden när kossorna betade på ängen och vi hade utedass och hämtade vatten i en källa. Och … vi eldade upp skräp utan hänsyn till vad skräpet innehöll (plast och sånt). I en grop i skogen slängde mamma otjänliga skor, och bakom vår gärsgård låg glasflaskor, en del trasiga. Mamma använde i och för sig några till att bygga en eolsharpa ... men resten? Vi hade ingen aning om att allt det där slängandet var dåligt och skulle falla tillbaks på oss själva en dag.

Så småningom stördes den lantliga idyllen av motorsågsljuden från dem som avverkade och pappa svor eder över att nu var det gamla hederliga handsågandet slut, nu skulle det skövlas minsann. Bilarna växte i antal i fäboden och själva fäna försvann. Inga koskällor pinglade längre och vi fick köpa mjölk i tetraförpackningar. Och mjölkkrukorna fick bli vaser för rallarros och midsommarblommor.

Lövberget förvandlades till sommarställe. Så småningom byttes de gamla möblerna ut mot Ikea möblemang och nya elektriska prylar anskaffades till köken eller för åkturer i skogen.

Jag vill också ha! Gärna en torktumlare så att jag kan tvätta täcken och kuddar för nätet är fullt av råd om att man ska tvätta MINST en gång i veckan! Man ska vårda sig själv och alla ting man skaffat. Alltsammans tar en väldig massa tid, så strängt taget är det bäst att jag slutar blogga nu, för annars kanske tillvaron omkring mig skär ihop …

I kväll såg jag faktiskt en eller annan fluga och en humla, som tycktes förvirrad av det rika utbudet och frånvaron av konkurrens bland fruktträdsblommen. Så kanske det blir ett och annat äpple i höst också!