HRUSTI = ALABASTERRISKA

Robert som jag kallar äldste bror, var också den äldste av oss fyra barn. Han hette egentligen Robert Mikael Gregorius, alla namnen noga utvalda och förknippade med pappas finlandssvenska släkt.

Han var också den stillsammaste av oss och jag tydde mig till honom. Vi gick nerför Jonases backe till nedre `buan´, ibland ända bort till Stentäpps. Det blev en rejäl runda, på hösten fylld av små avstickare när vi såg rundkullig karljohan eller annan åtråvärd svamp sticka upp ur gräset. Hade det regnat tog vi stigen genom skogen mot Respers för att se om det kommit upp några Hrusti i mossan. Hrustin, som i svampboken var markerad som oätlig, var nästan ett måste under blinifesten vilken inledde grekisk ortodoxa kyrkans långa påskfasta. Det var då man fick proppa magen full med läckerheter för att `stå sig´ under de magra veckorna.

X

Mammas recept: Salta ner Hrustin i stora mängder salt vilket garanterar den långa hållbarheten. Vid blinitillredningen tar man fram svampen, lakar ur det bittersalta i många vatten. Skär svampen i bitar och blandar den med smetana, servera den som en av de många tilltuggen till blinierna. De har en alldeles unik smak och sätter den där pricken över i-et som kockarna gillar.

X

Under våra promenader tränade äldste bror tyska med mig. Jag lärde mig utvalda ord som guten morgen, nicht wahr, du bist ein esel, o.s.v.

En olycklig egenskap han tyvärr hade var att han älskade värme i så hög grad att han låg och vilade i vilstolen när solen gassade och på så vis ådrog sig ett Malignt melanom. Han var 54 år när han opererades för det, men fyra år senare upptäcktes metastaser i hjärnan och trots operation gick han ur tiden när han var femtioåtta.

En del av de fraser han lärde mig sitter fortfarande kvar i mitt huvud liksom de där orden jag redan skrivit om - men som tål att upprepas om och om igen: Allting är konstant, jorden kantrar inte för att tyngden förändras … Jag kommer aldrig, aldrig att kunna förstå det!

Robert och jag.