top of page

DAGEN D

  • Skribentens bild: Bibbi Rydberg
    Bibbi Rydberg
  • 2 juni 2023
  • 2 min läsning

och alldeles nytt tyg. Under mammas händer tog klänningarna form. Examensklänningarna. Hon behövde bara hålla foten stilla och maskinen sydde automatiskt efter att hon skaffat en transformator till den. Av vem lärde hon sig sy?

Från mormor som åtagit sig sömnad och sittande i det sparsamma ljuset från fönstret i huset på Arbat trädde hon nålen av och an i tyget? Omkring henne levde resten av de boende sitt egensinniga liv likgiltiga för vad hon tänkte och tyckte. Mamma klagade på toaletten som nu under sovjets regim delades med de inflyttade; golvet var alltid en sörja och dörren gick bara att hålla stängd om man höll fast i ett rep och alltid alltid, var det nån gubbe som åbäkade sig; lilla Vasilissa låt gubben komma in så det inte sker en olycka!

Nej knappast var det där hon lärde sig sömnad för vid den tiden hade hon redan fått sluta skolan och jobbade på kontoret som hon avskydde och hade nog inte tid för några sömnadslektioner. Troligtvis var hon självlärd som så många andra under

kriget vilka fått lära sig saker och ting på egen hand.



Junimorgonens klara blomsterdoft, luften fyll av syrenblom. Vid handelsträdgården penséer i olika färger. Dagen var fylld av glädje, buketten i handen nästan sönderkramad. Och sneglingarna på de andras klänningar. Fast våra var finast. Och nya skor och korta vita stumpor och fröken i sin vanliga gråa dräkt där framme och tiden var oändlig och löftesrik. Dofterna, sorlet i lektionssalen, föräldrarna längst bak i lektionssalen, bekymmersrynkorna gömda inför barnens examen.


Och sedan knastret av grus under skosulorna, flaggor piskar i blåsten, ångbåtsvisslan tjuter. Vi gungar i Bästisen hammock, dynorna luktar svagt av mögel efter vinterförvaringen, mamman bär ut en bricka med svartvinbärssaft och varma bullar. Det är sommarlov, en tid när allt stannat till och glädjen dröjer fram tills slentrianen tar vid, men då är vi redan i Lövberget och slåss med bromsar och mygg och spelar femhundra med en ommärkt kortlek där ingen längre fattar vad som är vad, medan regnet öser ner utanför och baggifumén sprider sig från häxans grytkok, i dalen mellan oss och Tyrseberget.







 
 
 

Comments


bottom of page