A P R I L

Såsom din dag är så skall din kraft också vara.

Det är ett svårtolkat budskap. Ändå känns det bekant mest för sitt skiftande väder och mitt skiftande humör. Ibland när jag vaknar om morgnarna är jag uppfylld av verksamhetslust. Nu ska de stora tingen ske. Men knappt har jag hunnit ur sängen, gått igenom morgonrutinerna och druckit mitt kaffe så stupar jag i säng med dagens tidning och … somnar. De där sjusovardrömmarna sätter sig fast och givet är att jag efter diverse halsbrytande äventyr i drömmens landskap är tämligen utpumpad när jag vaknar igen.

Andra morgnar är det tvärtom. Jag försöker undvika att slå upp ögonen för så länge de fortfarande är stängda kan jag låtsas att jag sover. Min kropp vill helt enkelt inte upp ur sängen. Inte face reality utan förbli avslappnat lealös. När jag till slut beslutar mig och sätter mig upp inser jag att nästan hela morgonen är gången och snart snart kan jag ta min lilla middagslur.

Tidigare intalade jag mig att jag skulle skriva en bok om att sova. Alla dessa fantasieggande ord, Remsömn och Djupsömn var ett outforskat hav. Och vem hade bättre förutsättningar att simma i det havet än jag. Det var ett genetiskt arv från pappa. Han kunde sova varhelst han la sig och vad som än omgav honom. Den märkligast upplevelsen av hans sömn hade min syster när han bodde hos henne och min svåger. En tidig morgon hörde hon och hennes man hur pappa pratade högt för sig själv. Det visade sig att han sovandes höll ett långt föredrag om Europas historia. Tyvärr var de för sent ute för att spela in det.