NU VAR´E KLIPPT

Aj, aj, Nu försvann texten. Den tenderade förövrigt att bli tämligen kverulant. Detta på grund av att allt det man förr gjorde för att det blev billigare än att köpa nu har nått vägs ände och vänt till att nästan bli billigare att löpa än att göra själv. Tänk bara på fröerna. 1 påse à 40 kronor, multiplicera det med 6 och då får du betala 280 kronor. Hur mycket tomater får jag inte i affären för 280 kronor? Ganska mycket när det är säsong! Och sen då? Jo femtio höga pappersmuggar på Dollar Store för 100:- Allt för EXPERIMENTETS skull.

Och vad går det ut på? Jo, jag plockar upp de små tomatplantorna med en olivgaffel i trä och sätter ner dem i en hög pappkruka som tål vätska. Den har jag bottnat med litet jord. Försiktigt häller jag jord kring den lilla plantan och ser till att packa jorden en smula. Jag är noga med att plantans hela stjälk kommer ner i jorden, bara de gröna bladen sticker upp. På det viset föreställer jag mig att rötterna växer ut från stjälken vilket de bör göra på tomater. Så då får jag en väl rotad planta som växer sig större vartefter jag häller mer jord runt den. En dag sticker den upp sina blad över kanten på muggen och säger: Respice ad me!*

Nu står alltså femtio tomatplantor på tillväxt i pannrummet, belysta av lampor. Det är bara det extra växthuset som fattas. I vårt gamla tänkte jag ha gurkor som S kan syra och mindre gurkor som jag kan lägga in som cornichon, där borde det också gå att odla en eller annan melon och zuccis. Det regnar in när det regnar och det gillar väl gurkor, fukt alltså. I vårt allra äldsta växthus (rivet) odlade vi både tomater, gurkor och klättrande bönor. Det hela blev en djungel nästan omöjlig att tränga in i. Ett till storstilat växthus, grunden alltså, s.k. gråsuggor, ligger nergrävda i jorden intill dammen. Där får de ligga tills någon upptäcker dem och kallar dit arkeologer för vidare grävning i marken.

Hur blir man självförsörjande på ätbart? Det finns hundratals experter, alla mycket klokare än jag. Min håg står mest till experimenten som för det mesta inte lyckas så bra. Kanske man borde åstadkomma en blötbädd och odla hjortron, det borde väl gå i våra breddgrader?

Det är ALLTID samma sak. Planer, planer och planer. Drömträdgården prunkande med såna mängder ätbart att all min tid går åt till att ta rätt på härligheten. Då är det slut på sittande vid datorn, slut på slöande på sängen och den lilla siestaluren. Slut på umgänge och beskådande av alla blomster, man kan men fog säga att det är slut på allt annat än att gräva planteringsgropar, sålla kompost, gräva ner växter, rensa, bespruta mot bladlöss, plocka, laga till, frysa ner och sen är det höst.

Men än så länge växer mina planer och stunden närmar sig då jag rådbråkad släpar mig omkring mellan pallkragar växthus 1, växthus 2, primitivt växthus tre, (pressening kastad över en stålkonstruktion) växthus 4, fortfarande en önskedröm liksom en tjugo år yngre rygg och kunskaper i hur man flyttar ett större stenblock från en plats till en annan. Och sen skriverierna. De som jag nästan känner att jag måste för att utan att ha skrivit så är det som att jag inte har gjort nånting på riktigt. Utöver dessa och kommande rader innan jag stupar som en ihärdig soldat på sin post. Dessutom skriver jag då och då på annat också. Det är kul eftersom jag på grund av ålder inte kommer att komma ut med något mer under min livstid kan jag skriva precis hur jag vill och det leder till ett psykoanalytiskt verk för att på något vis komma underfund med vem jag är, hur många personer i en och vad mina tokgalna drömmar kommer ifrån. Är det det närmast upplevda eller hemsöks jag av ett tidigare liv, möjligtvis en fisk som kippande krupit upp på land och rest sig på två ben med den olyckligs iden att förvandlas till en Homo Sapiens. Ack ja, tiden går, min kverulanta början på dessa rader ger långsamt vika, idéerna formligen sprutar, namnen på alla tomater grötar ihop sig och sen då, vad gör man av 50 plantor? Varför … varför måste fröpåsarna vara så kolorerade med saftiga välmående frukter och varför är jag så förbenat godtrogen att jag går på reklamen?

Nu sist på bloggen ska jag lägga upp en bild på mina telningar. Håll för all del era tummar och uttala gärna en växtbefrämjande välsignelse över dem.  

Respice ad me. Se på mig. Enligt googles översättning från latin. Inkom gärna med anmärkning om det är fel.

En salig blandning. Allt från tidiga små tomater till stora saftiga, så står det i alla fall i beskrivningen.