TVÄTT

Måndagarna har jag reserverat som tvättdag. Det kanske är ett irrelevant påpekande men har sin historia. Som mångårig ”hemmafru” har jag slirat på rutinerna. De gånger jag varit engagerad i skrivandet eller trädgården har ögonblicket infunnit sig när jag börjar sakna rena kläder. Garderoben är visserligen full men man har ju sina favoriter. Jag jobbar för det mesta ensam, pysslar med mina växter, flyttar sådder hit och dit och för ett intensivt krig mot Kirskålen som vägrar att underkasta sig min vilja. Författarskapet sker också i ensamheten och när jag hört människor säga: i morron har jag tvättdag, dvs. att de bokat tid i tvättstugan, så har det låtit så proffsigt och verkat att vara en av riktlinjerna i en duglig kvinnas liv så en dag bestämde jag mig för att måndagarna skulle vara min tvättdag. Jag tillockmed påpekade det för S vid flera tillfällen för att han skulle förstå mitt betydelsefulla arbete.

Kanske är tvättandet också något genetiskt. Dagarna när mamma värmde stora mängder vatten på den enorma vedspisen i det gamla biskopshuset. Hon hade nämligen inte samma privilegium som kyrkvaktmästarfrun som disponerade det vänstra källarvalvet där det fanns både rinnande vatten, en pannmur och en räfflad tvättbräda. Där huserade den snälla vassnästa kyrkvaktmätarfrun. I städrock och med en klut kring huvudet gned hon smutskläderna mot tvättbrädan innan hon kastade dem i det heta vattnet i pannmuren.

Mammas tvättande var av beskedligare slag. Hon drog fram den gamla Hovern och sedan var hon igång, I taket hängde de urgamla ledningarna i sina porslins isolatorer som blev farliga i fukten, golvet var blött av vatten som skvimpade över när mamma lyfte de tunga vattenkastrullerna från vedspisen för att fylla på maskinen. Efteråt fick vi hjälpa henne att dra alltsammans genom en urvridningsvals innan hon lassade tvätten i en korg och bar upp den på vinden. Vinden som var spöklik med sina grova bjälkar, små rum och elipsformade fönster blev inte mindre spöklik när lakanen rörde sig av och an … av och an …

Också under vår vistelse i Lövberget tvättades det. En tidig höstmorgon väckte hon oss för att vi skulle följa med henne som tvätthjälp, Vid det laget hade hon redan packat all smutstvätt som samlats under sommaren, beställt Ljung Oskars taxi och så bar det av ner till Björbo och tvättstugan där det fanns flera maskiner, torkskåp och en stor mangel. Mamma hade berättat att tidigare när hon och pappa kom till Björbo var hon med och bankade och kokade tvätten nere vid Älven innan den sköljdes i iskallt vatten. Som om det inte var jobbigt nog att stå där i de heta ångorna i tvättstugan.

Men lindringen kom. Vi tog rast och gick tvärs över vägen till Res Pers Anna. Denna rekorderliga kvinna dukade upp ett gediget festbord för oss; köttbullar, korvar, grönsaker, omeletter, potatis förstås, gräddsås och efteråt jordgubbstårta plus att hon hämtade djupfryst, ur sin bottenlösa frys, som vi skulle fåt ta med oss hem. Jag såg spänt på hennes stillastående öga och dristade mig till att smyga in i rummet där hon sov och där jag hade hört att hon brukade förvara sitt porslinsöga i en liten skål, precis som mormor tog ut sina tänder och la dom i ett glas vatten till natten.

Så mina måndagar framkallar minnen. Tvättandet har varit en stor del av min generations arbete. Idag stoppar man in den i maskinen, plockar ut den och torktumlar och voilà, färdigt! Ändå är det flera som talar om vad tvätten luktar gott när den får torka utomhus och dessutom lär torktumlaren vara en riktig elslukare, å andra sidan är det väl bättre att den slukar el än att tvätterskornas ryggar sliter ont såsom de gjorde fordomdags?