Rosor i ett sprucket krus

Lukten av blommor. Eller säg hellre doften. Men nej. Det fanns en tid när blomdoften var kvävande, hemsk och hånfull. Och detta är delvis vad min blogg kommer att handla om. Doften som förvandlas till något ont och tvärtom, doften som läker såren. Död och skönhet sida vid sida.

En tidig höstmorgon 1990 stod vår vän Bertil Mattsson utanför dörren. Han var på väg till sitt arbete på sjukhuset. I handen höll han en bukett röda rosor. En kort stund höll han om min skälvande kropp. Sedan satte han sig i bilen och jag gick in till S för att sätta blommorna i vatten.

Mikael vår som blev nitton år.

Så även om dödens blommor ingår i min blogg så handlar den lika mycket om dem som symbol för omtanke och kärlek.