L Ä S.

För mig är det obegripligt att unga människor av idag inte läser böcker.. Att lyssna på ljudböcker är förvisso bra, men jag är övertygad om att vi använder fler sinnen genom att läsa boken och att vårt intryck blir annorlunda genom den röst som förmedlar bokens innehåll. Under de nio år vi var bosatta i staden blev biblioteket ett tillhåll för mig. Vilken oerhörd ynnest att kunna gå in dit och plocka ut det man ville läsa utan att behöva betala ett enda öre. Idag finns så få saker som inte kostar något och säkert fyller biblioteket behovet av en trygg och välkomnande plats för många trångbodda, som behöver en plats där de kan koncentrera sig på sina studier.

Pappas recensionsböcker var ett välkommet avbrott i Italien där vi var svältfödda på svensk litteratur, men också i Lövberget där det inte fanns något bibliotek. Pappa hade gjort upp byte av böcker mot virke med en person som tillhandahöll sådant. Detta hände på den gamla goda tiden när det var möjligt att byta tjänster med varandra, något som inte går längre i vårt strängt reglerade land. Just den här hösten slumpade det sig så att saker och ting sammanföll på ett underligt vis. Eller kan det vara så att minnet blandar ihop saker? Reaplanet vars förare sköt ut sig när det dök mot marken mellan Lövberget och Tyrsberget och den tragiska olyckan när byns lärarinna tillsammans med några skolbarn drunknade i Älven då hon försökte rädda dem från att dras med av strömmen.

Pappa hade från ett litet förlag mottagit några tunna böcker för recension. Och dessa böcker visade sig särdeles underhållande. Den ena boken hette Sommar med Stor-Inga och den andra Bukett till er. Båda var läsvärda, främst för sitt egendomliga språk och de underliga reflexionerna. I en lång dikt i början av boken om Stor–Inga finner jag följande stycke: Jag gick och förgapa mej / uti en dansk tjej. - / Först trodde jag det ej / Kunde det vara något för mej? / Jag använde ej några tjej …/ Absolut ingenting för mej. Nästa vers första rad måste vara ett tryckfel: Men sej jag och nej- Jag förstår det ej! / Jag känner dock inte dess rätta behag, / lura och bedraga kan nog många behaga / men inte mig betaga. / Vad var jag ej betagen i dej; / i kärlekstagen djupt nedslagen …/ Var finnes sanningen och lagen? Men den av författarens dikter som gjorde störts intryck på oss var första versen han skrev under en Englandsvistelse: Ett London med dimmor och dis, / är jag en lyckans novis, / är det på kärlekens vis, / eller hör det till - / livets spis - / med London - / i dimma och dis, / där jag svävar omkring som en fis. Jag vet inte vad pappa skrev i sin recension men författaren Bror Oskar Snygg blev påtagligt förgrymmad och svarade pappa med ett brev vars slutkläm löd: Gummerus är visst självlärd i engelska

Många år senare förstod vi att dessa böcker var åtråvärda för samlare. Författaren beskriver själv hur han cyklar runt i sin hembygd för att sälja sina böcker. Huruvida han var pekoralist, på samma sätt som Björnjägaren var naivist vet inte jag, men om inte var han särdeles full i sjutton.

Jag tror att det var samma höst som pappa i beska artiklar skev om nödvändigheten att spara blandskog och lämna torrfuror för övervintrande och förbiflygande fåglar där de kunde vila sig en stund. Det var under de här åren på 60 talet betraktat som ytterst konservativt och en förgrymmad person genmälde ”Nu klämtar Gummerus i blåklockorna igen”.

Pappa recenserade böcker var till stor glädje för mig. Idag gläder jag mig inte lika mycket åt det, för böcker där det uttryckligt står tryckt att det är recensionsexemplar är svåra att lämna vidare. Under en tid när jag bodde i Stockholm tog jag med mig böcker hemifrån, som jag, när ekonomin tröt, erbjöd antikvariat att köpa. På så vis hände det sig att jag med plastkassen fylld av ålderstigna volymer plockade fram dem en och en och till sist fem rikt illustrerade böcker på franska av Blaise Pascal. (1623 – 1662, mest känd för sitt religionsfilosofiska verk Pensées.) Antikvariatets ägare hajade till när han såg böckerna och sa åt mig att behålla dem eftersom de hörde till en serie på sex böcker (tyvärr saknades den sjätte) och att jag utan vidare skulle kunna hitta köpare på bokauktioner, där man sökte efter rariteter.

Böcker har alltid funnits med i mitt liv. I en av mina lådor bevarar jag några ryska sagoböcker med vackra illustrationer. Böckerna är från början av förra seklet och mormor läste säkert ur dem för sina fyra små flickor. Utöver dessa dyrgripar bevarar jag pappas manus från den bok han skrev om mammas och hans liv i Stockholm när han arbetade på Nya Dagligt Allehanda, tillsammans med hans senaste manus som aldrig blev färdigt - där han skriver om Lövberget. Om strövtåg och svampmarker, kort sagt om allt det som blev en så stor del av mitt liv.

Illustrationer i ryska sagoböcker från början av förra seklet. Mormor läste dem för sina fyra döttrar när de var små.