Hej!

En strålande vacker vinterdag. Vi, man, dotter och jag skidade över sjön. Mina stavar var en halvmeter för långa och i nerförsluten fick jag gå på snedden tills jag nådde den vita vidden under vilken fiskarna sover. I nordvästan följde jag efter de mina. Vid vindstötarna vände jag sidan till och tänkte på hur fort vinden utplånat spåren där jag rört mig. Lika snabbt som det jag tidigare skrivit på wixbloggen försvann. Kanske göms mina ord nu i molnet till fromma för de forskare som ska söka vetskap om vårt århundrade i dess kartotek.

Annars då? Krukor med småsådder och pjoskande som alla gamla tanter irrar jag mellan dem för att ca 50 gånger om dagen kolla deras status. Samtidigt kan jag, i brist på annan underhållning, uppdatera fågellivet ute vid holken. Häromdagen tog jag en ansträngande promenad uppför berget där jag fick syn på några stora avtryck av tassar i snön. Där fanns Inga andra spår vare sig av hundar eller människor. Fram med mobilen för att fotografera dem. Kanske dags att varna fårägarna i byn?

Vildsvin har också setts till i grannskapet. Tillsammans med älg, rådjur och de björnar som ligger i idé och så den vilsegångna highland cattle vi mötte i skogen i somras kan man inte klaga över bristen på naturnära upplevelser.

Vargspår.