GRÄV DÄR DU STÅR

Första spadtaget togs i morse för att pröva formen jag markerat med hjälp av vattenslangen. S hämtade resolut spaden och körde ner den i jorden som mest består av sand. Sen stod det inte på förrän sonen J tog vid. Det grävdes energiskt. Och ser man på, formen var utgrävd, torven kastad vid sidan om trots min försynta påpekan; mamma brukade lägga den upp och ner i rabatterna, rötterna dör då och man förlorar ingen jord på det viset. Kanske var jag för lågmäld! Vi får nog skaka av jorden, sa S varpå jag genmälde; i så fall får vi sålla den annars bli det en massa ogräs. Min ide att lägga tjockt med dagstidningar föll aldrig i godan jord … hmm.

Men nu är grunden i alla fall lagd kära vänner. Jag har redan vaga planer på hur jag ska placera era växter i vänskapsrabatten, kommer tid kommer råd heter det.

En skön midsommar med vår dotter, de två sönerna, en sonhustru och deras respektive barn beväpnade med paddor. God mat, bad minst två gånger om dagen, däremellan slöat i hängmatta, hammock och vad helst som fanns att slöa i.

Ett minne dyker upp. Min svägerskas sista midsommar i skolhuset i Finnmarken. Barbro släpande på syrgasen mot kolen hon led av, får besök av några japaner som övernattar hos henne. Midsommarafton öser regnet ner, himlen grå som en gammal potatissäck. Men fira på nåt sätt ska man i alla fall. Klädda i gula regnjackor stuvar de in sig i bilen och åker till midsommarstångsresning vid folkhögskolan i Brunnsvik. När stången har rests ska de dansas. Euforiska av denna exotiska sedvänja skuttar japanerna runt stången tillsammans med de andra som sjunger små grodorna och viftar med händerna ömsom vi öronen ömsom vid baken för att sedan utbrista i ett livligt kvackande. Min svägerskas främmande återvänder till bostaden lyriska över den märkliga svenska sedvänjan och försäkrar att de kommer att återvända nästa sommar för att fira grodorna i Sverige.

I morgon vidtar sållning av jord och sedan följer det roligaste av allt, att plantera alla växter i rabatten och hoppas på att de kommer att må bra och frodas där. I och för sig borde väl var och en av dem ha specialjord allt efter deras behov men å andra sidan är de säkert lika anpassningsbara som vi, när vi under firandet fick hålla till godo inomhus eftersom vädret inte var oss bevåget.