GÖMME

Den står där och ser ut som ett rymdskepp som dockat i hörnet av trädgården. Förförisk i sin runda form som på ett intrikat sätt blir en pendang till dammen. När vi installerade bergvärme fick vi hjälp av grävmaskinisten att skopa upp några lass jord för att på så vis få en större damm än den vi haft tidigare.

Det var också i det skedet vi stötte på något som påminde om en okänd husgrund gömd i jordens djup. Gripna av arkeologisk yra började vi hacka och gräva, jovisst det VAR nåt men vad? Vi rådfrågade en granne som har koll på det mesta av gammal bebyggelse i byn. Han rynkade konfunderat pannan och kom för att själv beskåda vårt arkeologiska fynd. Det var DÅ när vi stod där som det gick upp en talgdank för S och mig. Var det inte så måhända att vi en gång i tiden hade tänkt bygga ett stort växthus och var det kanske inte så att de egendomliga stenarna inte var nåt annat än gråsuggor. Vi vågade inte röja vår misstanke för grannen som mixtrade med kameran för att få fram en bra bild som han ville jämföra med gamla foton från den tid när gruvverksamheten blomstrade i trakten. Innan han lämnade oss böjde han sig ner och kände på den märkligt skrovliga ytan sen ruskade han på huvudet. Det här, sa han, är inte särskilt gammalt. Det måste vara gjort efter att ni flyttade hit.

Men tillbaka till vårt rymdskepp, byggt i trekantiga koner med den stora almen och lindens grenar skuggande över plasten som täcker den. Det är en plats att söka sig till för att kontemplera och meditera över livet, en plats att gråta på om man är ledsen eller samlade kring det runda bordet tömma något glas vin medan vi lyssnar till grenarnas viskande utanför i trädgården.

Den är också en livmoder i vilken jag vilar i baden-baden stolen och lyssnar till mitt inre. Den skyddar mot blåsten men kan också bli het när solen gassar och där får fikonet, hibiskusen och citronen bo innan de flyttar ut till det nordiskt svala sommarklimatet.

Vi behöver alla de där gömställena, en plats där vår omgivning vet att de bör låta oss vara i fred. Det är bara att hoppas att marsianer och andra yttrerymdenvarelser inte får syn på den och anser sig ha hittat en tillflykt undan sitt besök på den konstiga plats som kallas jorden … eller Tellus om ni så vill.