EN KATT PÅ TANGENTBORDET.

Kulitj.

Det är inte med vett och vilja jag pausat min blogg. Alltsammans är kattens fel. Den satte sig mitt på tangentbordet och texten ”error” dök upp på den övre listen på datorskärmen. Det säger sig självt att det blir fel om det sitter en katt på tangentbordet och spärrar kommunikationen. Jag försökte på alla de upptänkligaste vis men till sist var jag tvungen att ge upp. Det hjälpte inte att säga; schas katta, för att katten skulle försvinna. Den satt där den satt och till sist fick jag kontakta min snälle och duktige supporter Mats på LG IT, som med min tillåtelse tog sig in på min dator. Efter att ha guidats runt och tryckt på åtskilliga knappar försvann katten ut i cyberetern där den svävar omkring tills nån annan klantar sig på datorn.

Så nu är det således fritt fram.

Påsken närmar sig. I Rom på via Frattina städade jag lika intensivt som inför den svenska julen. Värst var de vita marmorgolven där det alltid låg tobakssmulor från pappas pipa. Vi hade köpt polish och jag hasade omkring med flata ullsulor på fötterna för att få upp glansen. Sedan kom alltid den dagen när mamma tillagade pashkan av smetana, ägg, mandel och annat gott. Pashkan skulle sedan tas till kyrkan för att välsignas, något som jag inte minns att mamma gjorde. Pappa älskade pashkan och deltog i förberedelserna genom att sitta vid marmorbordet i köket och följa mammas förehavande noga. Samma procedur skedde också i staden, men där bakade mamma också den hattformade kolitjen i en kaffeburk. I Italien kunde man gå till Motta och köpa panetone som dög att äta med den vanilj och mandelsmakande pashkan.

Som barn undrade jag varför vi inte pyntade så mycket till påsk hos oss. Fastlagsris med fjädrar i hade vi förvisso och några påskkycklingar och påskägg förstås, men eftersom mammas påsk inträffade senare än den protestantiska så föll påsken i staden delvis bort. Det hela blev förvirrande nästan som om Jesus hade en tvillingbror av vilken mammas Jesus prioriterades på bekostnad av brodern. Däremot var det underförstått i staden att den protestantiska långfredagen skulle vara årets längsta och tråkigaste dag. Ingen bio, tala tyst och helst inte ha roligt. Att ha roligt var inte Gudi behagligt. Så långt som till lindade kyrkklockor och den dystra klockklangen, som ljöd under fastans sista dagar i Ryssland, sträckte sig aldrig våra protestantiska sedvänjor.

Ibland saknar jag den ortodoxa kyrkans helgon och deras undergörande egenskaper som bekräftar den odödliga kraft som förenar oss med andra bortanför vår existens. Vi är så fast förankrade i den kristna uppfattningen att vi tror oss med bönens hjälp kunna ändra världsordningen. Men svårigheter, sorg och lidande drabbar urskillningslöst och det är mycket litet vi förmår när olyckan väl är där.

De flesta av oss upplever väl detta som ett svek. ”Varför ska jag överhuvudtaget be? Det tjänar ju ingenting till. SVIKARE där!" Då är det i så fall bättre att förlita sig på hälsokostens helande egenskaper, dyrt visserligen, men ändå hoppingivande. Där finns ju bot för så gott som allt och finner vi ingen bot där kan vi tillgripa själavandringen som ett trösterikt alternativ. Det ger oss i alla fall hoppet att leva vidare fast i en annan skepnad.

Det märkliga är att själavandringen ofta följer mönstret av att man i sitt förra liv varit en märkbar person, vilken således borde gå vidare till ett ännu märkligare pånyttfött jag. Vi har en benägenhet att tilldela oss höga poster i den himmelsk-jordiska sfären, vilket är förståeligt med tanke på vår jordiska strävan efter framgång. Vi behöver visioner för att leva och när våra drömmar rasar - rasar också vår vilja.

Jag har haft anledning att grubbla mycket på dessa frågor. Tyvärr har jag inte hittat någon plausibel förklaring till varför vi är här på den snurrande Tellus, men naturligtvis är det en följd av vad våra föräldrar haft för sig utan tanke på vår framtid. En naturlig kraft som driver mänskligheten vidare … eller är det dessa mina frågor, som andra säkert också grubblar på, som gör att nativiteten minskar, något vilket är bekymmersamt för vem ska då ta hand om oss skruttiga gamlingar och hindra katter att parkera sig på våra tangentbord så att vår kommunikation tystna

Hemgjord form. Insidan. Vilket kommer att

ge mönster till utsidan.

Utsidan. Pashka smeten läggs i formen med tyngd som pressar ut vätska så smeten blir fast.

Det finns många recept på paskha och kolitj på nätet.

Idag med den syrade grädden som finns att köpa är det mycket enklare att göra paskha än när jag var barn. Ostmassan lades i en särskild form ibland prydd med det ortodoxa korset. En tallrik oc h ngt. tungta att pressa ner massan med behövdes också. Sedan var det bara att bre ostmassan på kolitjen och njuta av mandel och vaniljsmaken.